(Tjugoandra November)

Jag ska alltså på teater imorgon. Det låter som en jättekul pjäs men det är något som inte klickar mellan mig och teatern. Jag älskar film eller t.o.m en bra tv-serie. Jag har inga problem att engagera mig i historier om varulvar, vampyrer och tidsresor - så länge de levereras i en fyrkant. Det är något med teaterformatet som inte väcker min fantasi, kanske är det ett visuellt problem, kanske min realistiska sida som kommer fram...
Som liten hade jag inga problem med Disneys ljudsagor där Ebenezer Scrooge "spelades" av Kalle Anka, men däremot var Mora Träsk Live desto mer förvirrande. I skolan erbjöds vi både (mer) Dickens och lättsammare historier medan jag mest satt i stolen och skruvade på mig. Sedan dess har jag bevistat både underliga psykologipjäser på The Abbey, riksteater och försvenskade musikalnummer, men inget har fångat mig på samma vis som duken, eller till och med en bra spelning. Jag anstränger mig ändå, för jag skulle så gärna vilja kunna njuta av en bra föreställning. Gå runt i svart page, stålbågeglasögon på kedja och blommig sjal. Kanske ett par skor med kurbitsmålning på. Dricka rödvin och äta lufttorkad skinka med oliver i pauserna. Jag vill så gärna. Men risken är stor att jag kommer glida in på teatern i gympaskor, byxorna i knävecken, och en näve Nilecity-citat i fickan.