(Tjugosjätte Maj)

...är en rätt så välkänd replik som jag tänkt alldeles för ofta på sistone.
Jag hade verkligen tänkt uppdatera bloggen regelbundet. Helst med djupa fyndiga saker. Men sedan kom livet emellan kan man väl säga... Jag har jobbat lite, tänkt en del och sovit så mycket som möjligt. En dålig sak händer, sedan en till och en till... Till slut tappar man lusten.
Jag vet, jag vet, man ska inte ta på sig andras bördor blah blah blah... Men hur lätt är det då när man ser andra i sin närhet må dåligt? Folk som dör, folk som får men för livet, folk som ligger nersövda, otrohet och brutna förhållanden. Hur kan man ignorera det? Jag försöker vara i nuet, glädja mig åt de små sakerna, men så fort man är sysslolös så kommer ju tankarna tillbaka...

Nåväl, nu ska jag ta en fika med vänner och spana efter solen, försöka skingra tankarna en stund...