(Tjugofemte Mars)

Är det bara jag som undermedvetet tycks tro illa om de främlingar jag möter?
Trots att det absolut inte är ens avsikt, eller ens medvetna åsikt.

Idag var jag alltså i mataffären och för att göra en trist historia kort, jag ville ha något som naturligtvis stod längst ner i en hög trave. Därför började jag se mig omkring, ifall det fanns flera någon annanstans. Hittade inget. Blir under tiden dessutom mer och mer irriterad på en "Gubbe" som gestikulerar åt mig. Till slut stirrar jag irriterat på honom och väntar på att få höra vad han vill. Jag är ju faktiskt upptagen, ser han inte det?! "Där!" säger han och pekar mot en vrå där det naturligtvis ligger fullt av den varan som jag var ute efter.
Jag mumlar skamset "Tack..." och går.

(Tjugofjärde Mars)

(Tjugonde Mars)

Jag har, delvis tack vare vissas bloggande, blivit sugen på att shoppa vårkläder med stort V, och idag var dagen då det äntligen skulle ske. Tji fick jag, inte ett spår av de färgglada blommiga plagg som utlovats. Och dessutom måste jag nu börja gå ner i vikt. Eller bli nudist. Får se vilket som verkar enklast :)

Jag har inte glömt er, jag måste bara försöka lyckas få inläggen publicerade =/

(Artonde Mars)

Igår klagade jag på att mina farföräldrar inte inser sina begränsningar, utan avböjer hemhjälp och är dessutom både hund- och barnvakt trots sina snart 90 år.
MEN man kanske ska lära sig sina egna läxor först. Jag har i snart femton år varit medveten om att jag måste äta ordentligt om jag inte vill ligga på golvet och beklaga mig över magsmärtor. Ändå struntar jag fullständigt i det och blir lika förvånad varje gång jag får ont.

(Sjätte Mars)

Idag är det min farmors födelsedag, och trots att jag egentligen vill gå och gratulera henne så drar jag mig för det. Enligt ryktet så är undertecknad visst inte så populär hos vissa just nu, för det är ju faktiskt genom rykten och Facebookstatusar som man får reda på hur det egentligen är...

(Första Mars)

Jag brukar tänka/säga att om man inte har något snällt att säga så ska man inte säga någonting alls, men kan jag bara få släppa ur mig ett snabbt AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA-AAAAAAAAAAH?! Tack.

På jobbet är jag tyst, för att det är enklast så... även om de ibland har fel eller är orättvisa.
Hemma är jag tyst, för det är enklast så.
Ibland med mina vänner är jag tyst, för att det är enklast så.

Hur länge kan man egentligen vara tyst utan att gå sönder?