Morgonmusik?
Dagen D
(Tjugosjätte November)
Jag har varit duktig på att dölja det som komma skall men imorse vaknade jag med en ärta av nerver i magen. Ärtan växte sedan under förmiddagen trots att jag gick igenom mina, faktiskt rätt sakliga, argument och tankar i huvudet. Jag antar att jag har mig själv att skylla eftersom min handläggare sitt rykte till trots aldrig varit annat än artig mot mig, men jag antar att det fortfarande sitter i bakhuvudet sedan tidigare konfrontationer.
När det var dags att bege sig till arbetsförmedlingen så hade nerverna expanderat ut i hela överkroppen och jag fick stålsätta mig för att faktiskt ta mig dit överhuvudtaget. Jag kom till slut dit och möttes av ett "Det här mötet ska nog gå enkelt till väga". Så simpelt, men ändå precis vad jag behövde höra. Det visade sig att han faktiskt lyssnat på mig, vi redde ut ett missförstånd (my fault) och det hela var över på tio minuter.
MEN jag vet att jag inte är den enda som får den där klumpen i magen innan mötena och att alla definitivt inte går därifrån med ett leende på läpparna som jag gjorde. Ska det verkligen vara så??
Så illa att vissa hellre står helt utanför samhället än skriver in sig på Arbetsförmedlingen.
Jag har varit duktig på att dölja det som komma skall men imorse vaknade jag med en ärta av nerver i magen. Ärtan växte sedan under förmiddagen trots att jag gick igenom mina, faktiskt rätt sakliga, argument och tankar i huvudet. Jag antar att jag har mig själv att skylla eftersom min handläggare sitt rykte till trots aldrig varit annat än artig mot mig, men jag antar att det fortfarande sitter i bakhuvudet sedan tidigare konfrontationer.
När det var dags att bege sig till arbetsförmedlingen så hade nerverna expanderat ut i hela överkroppen och jag fick stålsätta mig för att faktiskt ta mig dit överhuvudtaget. Jag kom till slut dit och möttes av ett "Det här mötet ska nog gå enkelt till väga". Så simpelt, men ändå precis vad jag behövde höra. Det visade sig att han faktiskt lyssnat på mig, vi redde ut ett missförstånd (my fault) och det hela var över på tio minuter.
MEN jag vet att jag inte är den enda som får den där klumpen i magen innan mötena och att alla definitivt inte går därifrån med ett leende på läpparna som jag gjorde. Ska det verkligen vara så??
Så illa att vissa hellre står helt utanför samhället än skriver in sig på Arbetsförmedlingen.
(Tjugofemte November)
Facebook är oftast något positivt, lite kontakt med nära och kära som befinner sig alldeles för långt bort, men ibland gör sidan mig mer irriterad än något annat.
Till exempel han som titta som tätt tar farväl av alla och hälsar att de kommer att ses på andra sidan, bara för att några timmar senare glatt berätta att han ska på språk-kurs. Det finns faktiskt de som mår dåligt på riktigt, och så kommer det sådana här personer som slänger ur sig orden så fort man inte får som man vill. Snacka om att ta resurser och energi från de som verkligen behöver dem!
Eller hon som på allvar tycker synd om sig själv för att hon var tvungen att bära hem två kassar från affären alldeles själv. De finns de som har större problem än så. Tro det eller ej.
Facebook är oftast något positivt, lite kontakt med nära och kära som befinner sig alldeles för långt bort, men ibland gör sidan mig mer irriterad än något annat.
Till exempel han som titta som tätt tar farväl av alla och hälsar att de kommer att ses på andra sidan, bara för att några timmar senare glatt berätta att han ska på språk-kurs. Det finns faktiskt de som mår dåligt på riktigt, och så kommer det sådana här personer som slänger ur sig orden så fort man inte får som man vill. Snacka om att ta resurser och energi från de som verkligen behöver dem!
Eller hon som på allvar tycker synd om sig själv för att hon var tvungen att bära hem två kassar från affären alldeles själv. De finns de som har större problem än så. Tro det eller ej.
wtf?!
(Tjugofjärde November)
De som känner mig, vet att det totala antalet vuxenpoäng som jag samlat på under åren ligger någonstans runt 3-4.
Idag, efter att varit duktig och gått på jobbmöte, så följde jag en av kollegorna till en av de stora lågpris(?)butikerna, som för övrigt tycks föröka sig med ljusets hastighet, för att titta på tomtar. Där har de även ett bord modell högre med tillhörande barstolar som jag förälskat mig lite i, så naturligtvis passade jag på att ta en sväng förbi det. Igen. Då slog en tanke mig - hur funkar det bordet för barn? Blir det för krångligt att sitta på? Mina vänner och bekanta tycks producera nya lek-kamrater på löpande band, så för vem annan som helst vore tanken kanske inte lika underlig.
...men nu är frågan alltså; VEM SJUTTON HAR GETT MIG STUURPILLER I SÖMNEN?!?
De som känner mig, vet att det totala antalet vuxenpoäng som jag samlat på under åren ligger någonstans runt 3-4.
Idag, efter att varit duktig och gått på jobbmöte, så följde jag en av kollegorna till en av de stora lågpris(?)butikerna, som för övrigt tycks föröka sig med ljusets hastighet, för att titta på tomtar. Där har de även ett bord modell högre med tillhörande barstolar som jag förälskat mig lite i, så naturligtvis passade jag på att ta en sväng förbi det. Igen. Då slog en tanke mig - hur funkar det bordet för barn? Blir det för krångligt att sitta på? Mina vänner och bekanta tycks producera nya lek-kamrater på löpande band, så för vem annan som helst vore tanken kanske inte lika underlig.
...men nu är frågan alltså; VEM SJUTTON HAR GETT MIG STUURPILLER I SÖMNEN?!?
Dagbok från isoleringen
(Tjugonde November)
Yours truely börjar inse att isolering inte är något för henne, lusten att börja klättra på väggarna har tilltagit på sistone. Jag saknar mina vänner och sociala aktiviteter! Jag är till och med sugen på att "festa", då är det illa!
Yours truely börjar inse att isolering inte är något för henne, lusten att börja klättra på väggarna har tilltagit på sistone. Jag saknar mina vänner och sociala aktiviteter! Jag är till och med sugen på att "festa", då är det illa!
Jobba eller inte jobba...
(Nittonde November)
Det här inlägget skulle nog egentligen passa bättre in på en annan blogg som jag haft tidigare, men eftersom jag är för lat (det är ju faktiskt fredag!) för att knäcka lösenordet till bloggen, så får det hamna i den här bloggen istället.
Det är en dokumentär från BBC som jag såg inatt (jo, kl. 23 är natt för en tant som mig!) som behandlar det återkommande talesättet att alla snor deras jobb. Jag hade ganska blandade åsikter när det var över och vet inte riktigt vad jag kom fram till...
Det här inlägget skulle nog egentligen passa bättre in på en annan blogg som jag haft tidigare, men eftersom jag är för lat (det är ju faktiskt fredag!) för att knäcka lösenordet till bloggen, så får det hamna i den här bloggen istället.
Det är en dokumentär från BBC som jag såg inatt (jo, kl. 23 är natt för en tant som mig!) som behandlar det återkommande talesättet att alla snor deras jobb. Jag hade ganska blandade åsikter när det var över och vet inte riktigt vad jag kom fram till...
Grinchen
(Femtonde November)
Jag tänker inte sugas med i, den ovanligt tidiga, julhysterin! Jag tänker inte tycka att snön är fluffig och jag tänker inte tycka att årgångsglöggen smakar bäst med en mögelost-pepparkaka! Jag tänker inte hysteriskt jaga julklappar på Tradera eller den saftigaste skinka i livsmedelsbutiken. Skainteskainteskainte!
...för såna som jag, arbetsskygga och finansiellt handikappade, ska ju vara ensamma trasiga och förtvivlade den här tiden på året, och sky alla typer av högtider... eller?
Jag tänker inte sugas med i, den ovanligt tidiga, julhysterin! Jag tänker inte tycka att snön är fluffig och jag tänker inte tycka att årgångsglöggen smakar bäst med en mögelost-pepparkaka! Jag tänker inte hysteriskt jaga julklappar på Tradera eller den saftigaste skinka i livsmedelsbutiken. Skainteskainteskainte!
...för såna som jag, arbetsskygga och finansiellt handikappade, ska ju vara ensamma trasiga och förtvivlade den här tiden på året, och sky alla typer av högtider... eller?
Vem är egentligen ond här?
(Tionde November)
Varje gång (varannat år ungefär) när jag ska vara snäll och hjälpa någon med något som involverar kyrkan på ett eller annat sätt, så fäller den där stora elaka gubben bland molnen. Så nu är det krig. Igen. Gud är en elak jävel!
Och för att roa mina ondskefulla fnissande vänner så tänkte jag berätta hur det gick till den här gången.
Jag lovade att jag skulle gå och donera pengar á grannarnas vägnar inför en kommande begravning senare i veckan. Hasar mig iväg längs de nyglansade isbanorna, och har nästan kommit ända fram till b-byrån när jag inser att jag glömt bort efternamnet på personen ifråga, och vänder tillbaka för att se efter.
Är utanför porten när jag stannar till för att ta upp mobilen, för att ringa och höra hur det blev med en granne som jag inte hört något ifrån. Tre sekunder senare ligger jag på marken under ett tunt lager med snö och funderar på vad som hände. Försöker resa mig upp, vilket inte funkar eftersom jag bland annat landat på armen som jag nu försöker stödja mig på. Ligger där och filosoferar ett tag innan jag lyckas ta mig upp.
Inser att mobilen flugit in i buskaget, under snön. Hasar mig iväg upp för trapporna för att hämta den bärbara telefonen och på det viset försöka ta reda på var mobilen hamnat. Naturligtvis dömt att misslyckas, eftersom mottagningen slutar fungera så fort jag lämnar trapphuset, så det var bara att lägga sig på alla fyra och gräva. Hittar till slut på mobilen och kravlar mig tillbaka upp med hemtelefonen.
Kryper försiktigt tillbaka ner till b-byrån, bara för att mötas av en låst dörr och en lapp som informerar mig om att de stängde för TVÅ MINUTER sedan och att det här var sista gången de hade öppet den här veckan. Det finns dock även ett "akutnummer" på lappen. Tar upp mobilen och försöker ringa numret. Det gååår naturligtvis inte eftersom telefon är fylld med snööööö.
Go' Natt!
Varje gång (varannat år ungefär) när jag ska vara snäll och hjälpa någon med något som involverar kyrkan på ett eller annat sätt, så fäller den där stora elaka gubben bland molnen. Så nu är det krig. Igen. Gud är en elak jävel!
Och för att roa mina ondskefulla fnissande vänner så tänkte jag berätta hur det gick till den här gången.
Jag lovade att jag skulle gå och donera pengar á grannarnas vägnar inför en kommande begravning senare i veckan. Hasar mig iväg längs de nyglansade isbanorna, och har nästan kommit ända fram till b-byrån när jag inser att jag glömt bort efternamnet på personen ifråga, och vänder tillbaka för att se efter.
Är utanför porten när jag stannar till för att ta upp mobilen, för att ringa och höra hur det blev med en granne som jag inte hört något ifrån. Tre sekunder senare ligger jag på marken under ett tunt lager med snö och funderar på vad som hände. Försöker resa mig upp, vilket inte funkar eftersom jag bland annat landat på armen som jag nu försöker stödja mig på. Ligger där och filosoferar ett tag innan jag lyckas ta mig upp.
Inser att mobilen flugit in i buskaget, under snön. Hasar mig iväg upp för trapporna för att hämta den bärbara telefonen och på det viset försöka ta reda på var mobilen hamnat. Naturligtvis dömt att misslyckas, eftersom mottagningen slutar fungera så fort jag lämnar trapphuset, så det var bara att lägga sig på alla fyra och gräva. Hittar till slut på mobilen och kravlar mig tillbaka upp med hemtelefonen.
Kryper försiktigt tillbaka ner till b-byrån, bara för att mötas av en låst dörr och en lapp som informerar mig om att de stängde för TVÅ MINUTER sedan och att det här var sista gången de hade öppet den här veckan. Det finns dock även ett "akutnummer" på lappen. Tar upp mobilen och försöker ringa numret. Det gååår naturligtvis inte eftersom telefon är fylld med snööööö.
Go' Natt!
...
entackarsåmycket...
(Sjunde November)
Bekvämligheter
(Sjunde November)
Jag har spenderat de senaste dagarna med återseenden, vilket har varit trevligt, bekvämt. Det är lustigt det här med att känna sig bekväm, trygg, komfortabel, ibland känner man sig bekvämare med en helt ny bekantskap än de man känt länge. Med vissa har den här tryggheten försvunnit, och med andra så tycks den aldrig försvinna hur länge man än är ifrån varandra. Jag antar att det är det som kallas för personkemi..?
Jag har spenderat de senaste dagarna med återseenden, vilket har varit trevligt, bekvämt. Det är lustigt det här med att känna sig bekväm, trygg, komfortabel, ibland känner man sig bekvämare med en helt ny bekantskap än de man känt länge. Med vissa har den här tryggheten försvunnit, och med andra så tycks den aldrig försvinna hur länge man än är ifrån varandra. Jag antar att det är det som kallas för personkemi..?
Fistfight?
(Femte November)
Är det någon mer än jag som skulle vilja veta vad som egentligen hände mellan Snook-killarna? Försökte kanske Daniel Adams-Ray stöta på Veronica Maggio? Eller tog Oskar Linnros äran för alla låtarna? Den officiella förklaringen är ju att de drogs åt olika håll musikaliskt, men varför släpper de då samtidigt mycket liknande album?? Jag köper det inte! Begåvade är de ju iallafall...
Är det någon mer än jag som skulle vilja veta vad som egentligen hände mellan Snook-killarna? Försökte kanske Daniel Adams-Ray stöta på Veronica Maggio? Eller tog Oskar Linnros äran för alla låtarna? Den officiella förklaringen är ju att de drogs åt olika håll musikaliskt, men varför släpper de då samtidigt mycket liknande album?? Jag köper det inte! Begåvade är de ju iallafall...
...
