(Tjugosjätte Maj)

...är en rätt så välkänd replik som jag tänkt alldeles för ofta på sistone.
Jag hade verkligen tänkt uppdatera bloggen regelbundet. Helst med djupa fyndiga saker. Men sedan kom livet emellan kan man väl säga... Jag har jobbat lite, tänkt en del och sovit så mycket som möjligt. En dålig sak händer, sedan en till och en till... Till slut tappar man lusten.
Jag vet, jag vet, man ska inte ta på sig andras bördor blah blah blah... Men hur lätt är det då när man ser andra i sin närhet må dåligt? Folk som dör, folk som får men för livet, folk som ligger nersövda, otrohet och brutna förhållanden. Hur kan man ignorera det? Jag försöker vara i nuet, glädja mig åt de små sakerna, men så fort man är sysslolös så kommer ju tankarna tillbaka...

Nåväl, nu ska jag ta en fika med vänner och spana efter solen, försöka skingra tankarna en stund...

(Nittonde Maj)

Jag fick något sting av vuxenbacillen, och bokade in det där fasade mötet på banken. Det visade sig vara ungefär lika läskigt som förväntat... Byte av bank-kort (till ett som var gratis) innebär totalt utredning av hela sitt liv, tycka-synd-om blickar ("Naaaw, har du ett jobb som betalar nära på ingenting, när ska du ska skaffa dig ett riktigt vuxenjobb då?"), och inga möjligheter till vita lögner eftersom de tydligen kartlagt varenda liten obetydlig detalj av ditt liv... Bara för att avslutas med ett stort DENIED stämplat över hela papparet (bildligt talat).
Som den sadist jag är bokade jag naturligtvis en ny tid för att bli manglad lite till...

(Tjugofemte Februari)

Det klagas visst på att jag inte skriver några nya blogginlägg, men det görs visst. Hela tiden! Jag Skriver Funderar Funderar Funderar Funderar Skriver Skriver Raderar.
Tanken med den här bloggen var att jag skulle skriva precis som jag tänker och tycker, men det är inte alltid så lätt, "Vad ska De tycka om det här"-filter är högst aktivt. Vissa föds nog med det... åh, vad jag avundas de som inget har! Tills dess att jag kommer på något klokt att säga gör jag nog rätt i att hålla tyst, eller vad tror ni?

(Tjugotredje Februari)

Som ni kanske märkt har bloggen fått en ny layout, och vi är inte riktigt överrens än - sidan och jag, vad tycker ni?

(Tjugoandra Februari)

De som känt mig ett tag vet vad jag har haft för förhällande till barn - inget. Inget stort underliggande behov att ha några egna, inte ens att ha någon annans.
Barn (utom vissa som jag inte tänker nämna här) verkar dock tycka om att jäklas (läs: leka) med undertecknad, kanske finns den där genen som gör att vi vill ha det vi inte kan få hos oss redan som barn, vad vet jag?
När släkt och vänner sedan började slänga upp sina små för admiration valde jag att försiktigt beundra på avstånd - let's face it, de första månaderna händer det inte så mycket. Sakta men säkert vande jag mig vid åringarna, och vissa blev, hör och häpna, rätt uthärdliga.
Men då... kommer det nya!! Sådana där SMÅ ledlösa saker som har tendens att gå sönder om man placerar dem mot golvytan i fel hastighet, men det verkar som om de post-förlösta mödrarna har glömt detta faktum och överlämnar sina små skatter i helt fel händer. Det skrämmande är att idag stannade undertecknad inte ens till och stirrade-blinkade-stirrade innan byltet togs emot... Dags att se upp innan...hkogufkudcrt...

(reds. anm. mina vänner - ni vet vad jag menar)

(Trettonde Februari)

Det finns så många destruktiva mönster just nu som jag borde ta tag i, frågan är bara vad som är bäst - att ta en sak i taget eller göra allt på en gång?

(Tolfte Februari)

Vi fann varandra snabbt, en outsider till en annan och var under en tid som ler och långhalm. Vi hängde gärna i biblioteket och det skämtades om att vi nog skulle bli bibliotekarier när vi växte upp. En av oss blev även det under en kort period. Men nu är det hon som blivit som en av karaktärerna i den där boken. Någon som man bara läser om. En aktör i en tv-serie som jag inte sett. Hur gick det till? När hände det?

(Sjuttonde Januari)

De senaste veckorna har passerat i något slags töcken, en konstant söndag om man så vill. Dagarna flyter samman och tiden står still. Jag har haft jättetrevliga stunder med släkt och vänner, men däremellan... Ingenting. Vakuum.
Jag försöker ta tillvara på de chanser till umgänge och aktiviteter som mina vänner erbjuder mig, men det involverar alltid som oftast något där pengar borde byta händer, och till slut får man slut på ursäkter.
Jag har världens bästa vänner som gärna hjälper till. Men jag vill inte vara en fripassagerare! Att vara beroende av andra gör allt bara värre. Pengar gör ingen lycklig, men att inte ha pengar kan göra en person rätt olycklig också.
Man tror att man äntligen är ikapp, men då dyker det upp någoting annat. Någonting som gör att man får leva ytterligare en månad i isolation från omvärlden.
Sova, diska, titta på tv. Sova, diska, titta på tv.

(Femte Januari)

Någon som helt utan relevans berättar om vad de drömt kan vara mycket intetsägande, så egentligen ni kan ju sluta läsa nu.
I natt drömde jag att jag provade alla utbildningar som där fanns utan att lyckas avsluta en enda en. Till slut insåg jag att jag ville gå på NYC, men då var jag alldeles för gammal, och inte finansiellt kapabel.
Efter det så försökte jag ta mig igenom ett virrvarr av trappor, men jag var varje gång för kraftig för att ta mig genom dörren i slutet av trappan.
Det slutade med att jag bodde/jobbade på något som visade sig vara ett hotell och i alla rum där jag gick in så blev någon befodrad franför mina ögon, utan att jag gjorde något åt saken.

Utan att ta fram drömtydningsboken så gissar jag på att mitt undermedvetna känner sig en gnutta frustrerat...

(Trettionde December)

Och så var det återigen den där tiden på året då det förgångna ska sammanfattas till några få rader, gärna i listform. Som den lämmel jag är så redovisas min lista nedan:

Livemusik
- Hoffmaestro
- 30 Seconds to mars
- Robyn
- Lily Allen
- Jay-Z
- Kate Nash



I ipoden
- Säkert "Facit"
- Oskar Linnros "Från och med du"
- 30 Seconds to mars "This is war"
- Paramore
- Alicia Keys "Empire state of mind"
- Katy Perry "Teenage dream"

Film
- I rymden finns inga känslor
- Himlen är oskyldigt blå
- Alice i Underlandet
- Shutter Island
- Inception
- Harry Potter...17?
- Cemetary Junktion

TV
- I Anneli
- Lite sällskap
- Så mycket bättre
- True Blood
- Sons of Anarchy
- Mary Queen of shops
- Sheldon Cooper

Övrigt
- Alfred
- William
- min nya laptop
- Festivaler
- Gotland
- Valet

(Tjugofemte December)



Förut var det julafton som var en låång transportsträcka till resten av helgens festande, men nu verkar det som att julafton är höjdpunkten.

(Åttonde December)

Den tjugoåttonde november, för bara en och en halv vecka sedan, skrev jag detta:

"Vaknade imorse efter några timmars sömn och passade på att som vanligt se vad som hänt i cyberrymden medans jag försöker piggna till. Bland annat ser jag att en vän varit på efterfest, och vännen tycker att det är tråkigt att inte alla uppskattar en efterfest, men vännen tycker att det är kul att träffa nya vänner. Inte konstigare än så. Min första reaktioner var dock att jag kände mig provocerad och föga förvånad. För de gamla vännerna, de som ibland försöker umgås utan alkohol i strupen behöver icke göra sig besvär.
Det må låta bittert, men alla typer av relationer där du till slut inser att den andra personen egentligen inte bryr sig speciellt mycket känns, vare sig man vill det eller inte. Ingen tycker om att bli avvisad.
Det här är en vän som jag tycker om och VILL umgås med, annars skulle jag ju naturligtvis inte bry mig. Men någonstans på vägen blev vissa aktiviteter och beteenden viktigare än allt annat, och därmed blev de som inte förespråkar detta fienden.
Men jag har lärt mig att man inte kan förändra andra människor. Det är lika bra att låta dem vara. Och skulle de sedan dyka upp från sitt gömställe så får man väl försöka att ha ett öppet sinne då."

Av någon anledning så valde jag dock att inte publicera det just då. Och hör och häpna, några dagar senare dök min vän upp, organiserad som aldrig förr och har sedan dess varit mer närvarande än personen ifråga varit på mycket länge. Är min vän synsk?

(Andra December)

I brist på annat smög jag in på en elevföreläsning med en jätteduktig tjej som berättade om sitt liv och visade bilder och brev från sitt förflutna. Och just nu verkar det vara grejen, att berätta allt, att vara öppen och ärlig... Men måste dessa två hänga ihop? Kan man inte vara ärlig utan att blota varenda detalj av sitt liv?
Det är jättebra att saker kommer fram i ljuset och diskuteras, att saker inte längre är tabu, men om jag inte vill, är jag sämre, mindre modig då?

(Tjugofemte November)

Facebook är oftast något positivt, lite kontakt med nära och kära som befinner sig alldeles för långt bort, men ibland gör sidan mig mer irriterad än något annat.
Till exempel han som titta som tätt tar farväl av alla och hälsar att de kommer att ses på andra sidan, bara för att några timmar senare glatt berätta att han ska på språk-kurs. Det finns faktiskt de som mår dåligt på riktigt, och så kommer det sådana här personer som slänger ur sig orden så fort man inte får som man vill. Snacka om att ta resurser och energi från de som verkligen behöver dem!
Eller hon som på allvar tycker synd om sig själv för att hon var tvungen att bära hem två kassar från affären alldeles själv. De finns de som har större problem än så. Tro det eller ej.

(Tjugofjärde November)

De som känner mig, vet att det totala antalet vuxenpoäng som jag samlat på under åren ligger någonstans runt 3-4.
Idag, efter att varit duktig och gått på jobbmöte, så följde jag en av kollegorna till en av de stora lågpris(?)butikerna, som för övrigt tycks föröka sig med ljusets hastighet, för att titta på tomtar. Där har de även ett bord modell högre med tillhörande barstolar som jag förälskat mig lite i, så naturligtvis passade jag på att ta en sväng förbi det. Igen. Då slog en tanke mig - hur funkar det bordet för barn? Blir det för krångligt att sitta på? Mina vänner och bekanta tycks producera nya lek-kamrater på löpande band, så för vem annan som helst vore tanken kanske inte lika underlig.
...men nu är frågan alltså; VEM SJUTTON HAR GETT MIG STUURPILLER I SÖMNEN?!?

(Tjugonde November)

Yours truely börjar inse att isolering inte är något för henne, lusten att börja klättra på väggarna har tilltagit på sistone. Jag saknar mina vänner och sociala aktiviteter! Jag är till och med sugen på att "festa", då är det illa!

(Tionde November)

Varje gång (varannat år ungefär) när jag ska vara snäll och hjälpa någon med något som involverar kyrkan på ett eller annat sätt, så fäller den där stora elaka gubben bland molnen. Så nu är det krig. Igen. Gud är en elak jävel!
Och för att roa mina ondskefulla fnissande vänner så tänkte jag berätta hur det gick till den här gången.
Jag lovade att jag skulle gå och donera pengar á grannarnas vägnar inför en kommande begravning senare i veckan. Hasar mig iväg längs de nyglansade isbanorna, och har nästan kommit ända fram till b-byrån när jag inser att jag glömt bort efternamnet på personen ifråga, och vänder tillbaka för att se efter.
Är utanför porten när jag stannar till för att ta upp mobilen, för att ringa och höra hur det blev med en granne som jag inte hört något ifrån. Tre sekunder senare ligger jag på marken under ett tunt lager med snö och funderar på vad som hände. Försöker resa mig upp, vilket inte funkar eftersom jag bland annat landat på armen som jag nu försöker stödja mig på. Ligger där och filosoferar ett tag innan jag lyckas ta mig upp.
Inser att mobilen flugit in i buskaget, under snön. Hasar mig iväg upp för trapporna för att hämta den bärbara telefonen och på det viset försöka ta reda på var mobilen hamnat. Naturligtvis dömt att misslyckas, eftersom mottagningen slutar fungera så fort jag lämnar trapphuset, så det var bara att lägga sig på alla fyra och gräva. Hittar till slut på mobilen och kravlar mig tillbaka upp med hemtelefonen.
Kryper försiktigt tillbaka ner till b-byrån, bara för att mötas av en låst dörr och en lapp som informerar mig om att de stängde för TVÅ MINUTER sedan och att det här var sista gången de hade öppet den här veckan. Det finns dock även ett "akutnummer" på lappen. Tar upp mobilen och försöker ringa numret. Det gååår naturligtvis inte eftersom telefon är fylld med snööööö.

Go' Natt!