(Trettionde December)

Och så var det återigen den där tiden på året då det förgångna ska sammanfattas till några få rader, gärna i listform. Som den lämmel jag är så redovisas min lista nedan:

Livemusik
- Hoffmaestro
- 30 Seconds to mars
- Robyn
- Lily Allen
- Jay-Z
- Kate Nash



I ipoden
- Säkert "Facit"
- Oskar Linnros "Från och med du"
- 30 Seconds to mars "This is war"
- Paramore
- Alicia Keys "Empire state of mind"
- Katy Perry "Teenage dream"

Film
- I rymden finns inga känslor
- Himlen är oskyldigt blå
- Alice i Underlandet
- Shutter Island
- Inception
- Harry Potter...17?
- Cemetary Junktion

TV
- I Anneli
- Lite sällskap
- Så mycket bättre
- True Blood
- Sons of Anarchy
- Mary Queen of shops
- Sheldon Cooper

Övrigt
- Alfred
- William
- min nya laptop
- Festivaler
- Gotland
- Valet

(Tjugofemte December)



Förut var det julafton som var en låång transportsträcka till resten av helgens festande, men nu verkar det som att julafton är höjdpunkten.

Jag lämnar er med lite partymusik inför helgen medans jag smyger iväg på julbordslunch...

 

(Åttonde December)

Den tjugoåttonde november, för bara en och en halv vecka sedan, skrev jag detta:

"Vaknade imorse efter några timmars sömn och passade på att som vanligt se vad som hänt i cyberrymden medans jag försöker piggna till. Bland annat ser jag att en vän varit på efterfest, och vännen tycker att det är tråkigt att inte alla uppskattar en efterfest, men vännen tycker att det är kul att träffa nya vänner. Inte konstigare än så. Min första reaktioner var dock att jag kände mig provocerad och föga förvånad. För de gamla vännerna, de som ibland försöker umgås utan alkohol i strupen behöver icke göra sig besvär.
Det må låta bittert, men alla typer av relationer där du till slut inser att den andra personen egentligen inte bryr sig speciellt mycket känns, vare sig man vill det eller inte. Ingen tycker om att bli avvisad.
Det här är en vän som jag tycker om och VILL umgås med, annars skulle jag ju naturligtvis inte bry mig. Men någonstans på vägen blev vissa aktiviteter och beteenden viktigare än allt annat, och därmed blev de som inte förespråkar detta fienden.
Men jag har lärt mig att man inte kan förändra andra människor. Det är lika bra att låta dem vara. Och skulle de sedan dyka upp från sitt gömställe så får man väl försöka att ha ett öppet sinne då."

Av någon anledning så valde jag dock att inte publicera det just då. Och hör och häpna, några dagar senare dök min vän upp, organiserad som aldrig förr och har sedan dess varit mer närvarande än personen ifråga varit på mycket länge. Är min vän synsk?

(Fjärde December)

Jag har nu spenderat ett dygn i "Storstaden" och myst, gått på bio, klappat katt, och släpat runt min stackars vän i affärer. Jag inbillar mig att jag är on top of things när det gäller ekonomin och shoppingen, men jag vet att den där lilla rösten i bakhuvudet som påpekar att jag låtit pengarna glida mellan fingrarna som sandkorn har rätt.
Jag uppfattas nog av andra som den eviga pessimisten, realisten, men vad jag försöker dölja, både för andra och mig själv, är att jag i själ och hjärta är obotlig optimist och evig romantiker. Jag förutsätter att alla större problem kommer att lösa sig om man bara väntar ut dem. Helt enkelt för att de måste det!
Jag är ett typexempel på en sådan där människa som gör samma sak om och om igen, och förväntar mig olika resultat.

(Andra December)

I brist på annat smög jag in på en elevföreläsning med en jätteduktig tjej som berättade om sitt liv och visade bilder och brev från sitt förflutna. Och just nu verkar det vara grejen, att berätta allt, att vara öppen och ärlig... Men måste dessa två hänga ihop? Kan man inte vara ärlig utan att blota varenda detalj av sitt liv?
Det är jättebra att saker kommer fram i ljuset och diskuteras, att saker inte längre är tabu, men om jag inte vill, är jag sämre, mindre modig då?