(Tionde Augusti)

 

När man var ung (nåväl, "yngre" för er som skrockar och envisas med att jag minsann inte är så gammal än... bah humbug.) så var maj en favoritmånad - man kunde ha shorts på sig till skolan, lektionerna var sporadiska och sommarlovet hägrade. Augusti innebar att man var tvungen att lyssna på "Summertime" med Fresh Prince liiite högre när den spelades för sjuttiotolfte gången på MTV, och man passade på att bada så mycket man kunde innan det var dags för kräftfisket och det officiella slutet på sommaren...

Numera så innebär maj att man har några slitiga månader framför sig på jobbet, ena dagen iklädd långkalsonger och vantar, andra dagen i så lite som möjligt, och augusti innebär att man kommit till halvtid och nu måste "börja planera inför livet efter jobbet", bestämma sig för "vad man ska bli när man blir stor" och liknande slitna klyschor. Inte alls lika kul. Min nya favoritmånad är november! Ruskväder gör att ingen ifrågasätter ett tredagars Netflixmaraton, och alla VET ju att man inte får börja planera julen innan första december!

 

Vet alla verkligen vad de ska göra resten av sin liv???

Det bildas familjer, odlas barn, köps hus och skaffas karriärer. Vänskapskretsen tycks vara delad - i två läger: de som har de flesta bitarna på plats, och de som aldrig tycks bli stura. Däri ska vi alla delas in, men vad hände med de som fortfarande svävar där mitt emellan? De som kanske jättegärna vill ha ett trist 8-17-jobb på ett sterilt kontor, men bara inte vet i vilken branch, eller i vilken stad. De som är trötta på andrahandsboenden, men som fortfarande inte har hittat en bostadsrätt som de har råd med? De som tycker om sin släkt och vänner, även om de aldrig kommer att hitta Den om de stannar kvar i samma hjulspår? De som SKA börja träna på måndag... bara de hittar rätt gym eller rätt träningsform.

 

Så. Då sitter man här igen då. Ett jobb som man inte riktigt planerat att ha. Det eviga sökande efter ett nytt. Ett extrajobb som maler på i samma hjulspår trots att man gör allt man kan för att utveckla och förbättra. Oavslutade studier som kräver kontakt och eventuellt mutor till före detta lär... ursäkta, professorer. Ett "mål" med studierna. En plan. Vad man ska "bli". Och var man ska bli det. Samvetet. Det jävla samvetet. De där jävla kartorna på Runkeeper. Dietsnacket. "Det är inte en diet, det är en livsstil". De där människorna som måste skylta med det. Hela tiden. Förrådet som aldrig aldrig aldrig kommer att bli rensat. Det sociala livet. Umgås. Festa och supa bör man. Skål!