r.
(Sextonde November)
Av någon anledning så måste jag bara titta på den här överdrivna videon och tänka på min kollega R. i LaLaland varje (nåja, andra året iaf.) höst. Vaddå fördomar? Jag?! Inte då!!
hat.
(Fjortonde November. Dagen efter Fredagen den 13:e.)
Visst är det en iögonfallande rubrik?! Det är nog kanske också rätt träffande för hur många känner denna morgon. Mer om detta senare, jag ska börja från början...
För ett par dagar sedan så postade en vän (som jag låter vara anonym eftersom jag inte alls frågat om jag får göra hennes citat offentligt... men med tanke på att statistiken visar på EN läsare så kanske det inte är så farligt...) en status som följde med mig de kommande dagarna. Hon lyckades sätt ord på den känsla av obehag som jag burit på de senaste veckorna:
"världen brinner. jag kommer hem och tycker det är jobbigt att komma på vad jag skall laga för middag och världen brinner. denna vecka har jag haft svårt att gå upp klockan 5 och världen brinner. jag börjar få lite ångest kring julklappsköp och världen brinner. igår åt jag mer än de kalorier jag skall äta, fick lite ångest och världen brinner. tittade lite på nyheterna, såg barn i köer för att få lite trygghet, såg mordmisstänkta, såg offer av våldtäkter, såg politiker som inte visste vad de skall göra. stängde av för jag fick ångest. världen brinner och jag får ångest. det hjälper ju jäääävligt mycket!"
Visst är det en iögonfallande rubrik?! Det är nog kanske också rätt träffande för hur många känner denna morgon. Mer om detta senare, jag ska börja från början...
För ett par dagar sedan så postade en vän (som jag låter vara anonym eftersom jag inte alls frågat om jag får göra hennes citat offentligt... men med tanke på att statistiken visar på EN läsare så kanske det inte är så farligt...) en status som följde med mig de kommande dagarna. Hon lyckades sätt ord på den känsla av obehag som jag burit på de senaste veckorna:
"världen brinner. jag kommer hem och tycker det är jobbigt att komma på vad jag skall laga för middag och världen brinner. denna vecka har jag haft svårt att gå upp klockan 5 och världen brinner. jag börjar få lite ångest kring julklappsköp och världen brinner. igår åt jag mer än de kalorier jag skall äta, fick lite ångest och världen brinner. tittade lite på nyheterna, såg barn i köer för att få lite trygghet, såg mordmisstänkta, såg offer av våldtäkter, såg politiker som inte visste vad de skall göra. stängde av för jag fick ångest. världen brinner och jag får ångest. det hjälper ju jäääävligt mycket!"
Denna känsla av maktlöshet. Den som får en att gå runt och nynna på R.E.M för första gången på många många år.
Världen har gått överstyr och det är försent att skruva tillbaka tiden. Jag borde inte vara förvånad, jag växte trots allt upp på 90-talet, med Ny demokrati, bomberjackor och hat. Men på något vis kändes det inte lika nära då. Det kändes inte som att hatet hade en chans att komma lika nära. Jag vet inte vad de tär som fått hatet att ta större fäste just nu. Om det är tidens gång ("Andra världskriget?! Det är ju nästan hundra år sedan, vem orkar tjata mer om deet nuu?!"), tillgången till ALLAS åsikter HEELA TIDEN, stressen i vardagslivet som gör att det inte längre finns tid för eftertanke, reflektion och sympati... Men det är så det känns. Hatet börjar få fäste. Jag beundrar alla de som oavbrutet kämpar mot fördomarna, tramspratet, de underliga politiken och för medmänskligheten.
Politiken ja, vad sjutton har hänt med våra politiker??! Vaknade de en morgon i en sjuttonårig pojkes kropp, gick till jobbet och gjorde precis som deras kompisar sade åt dem??!
Hela hösten har gått i vågor. Först visste ingen någonting, slentrianrasismen rådde. Sedan spolades en pojke upp på en strand och människorna började samla sig, organisera insamlingar (Får man göra sånt nu för tiden förresten?!), och starta språkkurser... Någon blir våldtagen någonstans och hatet växer igen (Mikael och Andreas sägs vara de vanligaste namnen i våldtäktsfall...). Läget lugnar ner sig. Regeringen säger att det är slut på pengar, gränserna ska stängas och RUT-avdraget ska utökas (Skatteavdrag för it-support etc).
Så är vi alltså framme vid igår kväll. Fredagen den trettonde. Idol är slut (Spoiler: Tove åkte ut.), tacoresterna ligger i sopkorgen och den nya mobilen (Sony Z3 Compact. Gillar't.) börjar plinga oavbrutet. Det är Aftonbladet appen. Något händer i Paris, jag blir kvar i soffan och läser. Uppdateringarna gör uppehåll, och jag kryper ner i sängen. Slår på SVT2 som sänder direkt. På franska (Damn you, skolfranskan. Sex år hjälper ingenting!!). Till slut kommer det fram två sömndruckna män någonstans från en studio i Stockholm (Det är alltid Stockholm va?). Jag lyssnar på vad de säger (...att de i stort sett vet lika lite oss, men de Googlar jättesnabbt), läser vad min app. plingar fram och slår avochpå text-tvn (läser bara rubriken på förstasidan om och om igen). Till slut berättas det att konserthallen har frigjorts. Någon gång efter 01.30 så däckar jag till slut där framför tv:n, vaknar strax efter 06 och samma "gubbar" sitter där och visar samma bilder om och om igen. Lyssnar igen. Slår över till TV4, de har börjat sänt där också. De verkar mer samlade, har gäster och jag blir kvar där. Och där sitter jag fortfarande. Framför det hemska som hänt. Försöker samla tankarna som startade där inatt.
Försöker förbereda mig på hatet som med största sannolikhet kommer att svälla in, båda i personliga samtal och i sociala medier. det idiotiska kommentarerna. Den bruna dimman. Funderar på hur jag ska förklara för de som inte vill lyssna. Förklara att det är det här som de vill, terroristerna, skapa motsättningar. ("Divide and conquer" är ett begrepp som är äldre än... det mesta faktiskt. En flock är starkare än dess medlemmar var för sig, och därför är motsättningar inom gruppen extremt viktig.) Förklara att de som är på flykt från dessa terrordåd är lika mycket offer som alla andra. De som har sett sina familjemedlemmar dö, kidnappas och våldtas av dessa terrorister kan väl inte rimligtvis förväntas behöva stå till svars för detta... De har inte tid att planera bombdåd, de kämpar för sin egen överlevnad.
Fokus för hatet börde väl rimligtvis ligga på de som faktiskt utfört detta?!! Inte på dem som försöker fly undan det. Grupper som fått härja fritt medans resten av världens fokus legat på kronor per person, att bygga murar, att stänga folk ute, att sätta upp gränser. Tänk om alla dessa resurser istället lagts på att bekämpa problemet. Turkiet valde t. ex när de hade chansen att försöka kämpa emot dessa terrorister att istället bryta vapenvilan med en annan organisation och väcka liv i de komflikterna som äntligen lugnat ner sig lite...
Till de som säger att jag är dum i huvudet och naiv som tror att alla som är i landet är snälla och goda, så skulle jag säga att jag tror nog att de är som människor är mest, de flesta är nog rätt snälla och har viljan att göra gott, men visst kan det bli tokigt efter vägen ibland... Vad gäller de som verkligen vill göra skada så kommer de alltid att hitta på sätt att göra det på, flyktingströmmar eller ej, oavsett vad det är för brott så har brottslingarna en tendens att ligga steget före...
Världen brinner och jag funderar över min punktuering. Världen brinner och mina skattepengar går till hatpropaganda. Världen brinner och Åsa kanske kommer att missa sitt möte. Världen brinner och så gör flyktinglägren. Världen brinner och vi rycker på axlarna. Världen brinner och jag hinner inte med.
Idag kommer mina tankar gå till de drabbade i Paris, och de drabbade som är på flykt.
Politiken ja, vad sjutton har hänt med våra politiker??! Vaknade de en morgon i en sjuttonårig pojkes kropp, gick till jobbet och gjorde precis som deras kompisar sade åt dem??!
Hela hösten har gått i vågor. Först visste ingen någonting, slentrianrasismen rådde. Sedan spolades en pojke upp på en strand och människorna började samla sig, organisera insamlingar (Får man göra sånt nu för tiden förresten?!), och starta språkkurser... Någon blir våldtagen någonstans och hatet växer igen (Mikael och Andreas sägs vara de vanligaste namnen i våldtäktsfall...). Läget lugnar ner sig. Regeringen säger att det är slut på pengar, gränserna ska stängas och RUT-avdraget ska utökas (Skatteavdrag för it-support etc).
Så är vi alltså framme vid igår kväll. Fredagen den trettonde. Idol är slut (Spoiler: Tove åkte ut.), tacoresterna ligger i sopkorgen och den nya mobilen (Sony Z3 Compact. Gillar't.) börjar plinga oavbrutet. Det är Aftonbladet appen. Något händer i Paris, jag blir kvar i soffan och läser. Uppdateringarna gör uppehåll, och jag kryper ner i sängen. Slår på SVT2 som sänder direkt. På franska (Damn you, skolfranskan. Sex år hjälper ingenting!!). Till slut kommer det fram två sömndruckna män någonstans från en studio i Stockholm (Det är alltid Stockholm va?). Jag lyssnar på vad de säger (...att de i stort sett vet lika lite oss, men de Googlar jättesnabbt), läser vad min app. plingar fram och slår avochpå text-tvn (läser bara rubriken på förstasidan om och om igen). Till slut berättas det att konserthallen har frigjorts. Någon gång efter 01.30 så däckar jag till slut där framför tv:n, vaknar strax efter 06 och samma "gubbar" sitter där och visar samma bilder om och om igen. Lyssnar igen. Slår över till TV4, de har börjat sänt där också. De verkar mer samlade, har gäster och jag blir kvar där. Och där sitter jag fortfarande. Framför det hemska som hänt. Försöker samla tankarna som startade där inatt.
Försöker förbereda mig på hatet som med största sannolikhet kommer att svälla in, båda i personliga samtal och i sociala medier. det idiotiska kommentarerna. Den bruna dimman. Funderar på hur jag ska förklara för de som inte vill lyssna. Förklara att det är det här som de vill, terroristerna, skapa motsättningar. ("Divide and conquer" är ett begrepp som är äldre än... det mesta faktiskt. En flock är starkare än dess medlemmar var för sig, och därför är motsättningar inom gruppen extremt viktig.) Förklara att de som är på flykt från dessa terrordåd är lika mycket offer som alla andra. De som har sett sina familjemedlemmar dö, kidnappas och våldtas av dessa terrorister kan väl inte rimligtvis förväntas behöva stå till svars för detta... De har inte tid att planera bombdåd, de kämpar för sin egen överlevnad.
Fokus för hatet börde väl rimligtvis ligga på de som faktiskt utfört detta?!! Inte på dem som försöker fly undan det. Grupper som fått härja fritt medans resten av världens fokus legat på kronor per person, att bygga murar, att stänga folk ute, att sätta upp gränser. Tänk om alla dessa resurser istället lagts på att bekämpa problemet. Turkiet valde t. ex när de hade chansen att försöka kämpa emot dessa terrorister att istället bryta vapenvilan med en annan organisation och väcka liv i de komflikterna som äntligen lugnat ner sig lite...
Till de som säger att jag är dum i huvudet och naiv som tror att alla som är i landet är snälla och goda, så skulle jag säga att jag tror nog att de är som människor är mest, de flesta är nog rätt snälla och har viljan att göra gott, men visst kan det bli tokigt efter vägen ibland... Vad gäller de som verkligen vill göra skada så kommer de alltid att hitta på sätt att göra det på, flyktingströmmar eller ej, oavsett vad det är för brott så har brottslingarna en tendens att ligga steget före...
Världen brinner och jag funderar över min punktuering. Världen brinner och mina skattepengar går till hatpropaganda. Världen brinner och Åsa kanske kommer att missa sitt möte. Världen brinner och så gör flyktinglägren. Världen brinner och vi rycker på axlarna. Världen brinner och jag hinner inte med.
Idag kommer mina tankar gå till de drabbade i Paris, och de drabbade som är på flykt.
