(Femtonde Juni)

 

Har nu kommit hem från en kortare resa till civilisationen, och har, städdag till trots, undvikit grannar och försökt att hålla mig i min lilla lilla semesterbubbla så länge som det går. När man man kommer hem från en resa så är man såå positivt och peppad, sedan kryper vardagen på och all entusiasm är ett minne långt, långt bort.

Jag har tänkt lite på det här med att skriva en "bucket-list" - allt ska vara så stort jämt. Men det är ju det man får lära sig antar jag: "Sikta mot stjärnorna", "Ingenting är omöjligt" etc... men vad är det för fel på att ta vara på det lilla?

Under min minisemester så hade vi en härlig dag med Gröna Lund för de lite mindre, och John Mayer i Globen för de som får vara uppe efter att Bolibompa slutat. Resten av tiden så lajvade jag "barnfamilj", ja, tro det eller ej, mina vänner, jag agerade barnfamilj. Vi gjorde vanliga saker i ett vanligt tempo; lämna på kalas, biblioteket, fredagsmys och så de obligatoriska knattematcherna med kaffetermos, och det var lika trevligt som allt det andra. Jag fick vara med människor som jag tycker om, prata (som jag tycker om) och dricka kaffe (som jag inbillar mig att jag tycker om). Kanske måste man inte alltid kasta sig utför stup och simma med hajar jämt..? Det var då jag började fundera på min "moppet-list" (som vuxen tänker man inte längre på hink och spade utan snarare på hink och mopp), små saker som man skulle vilja göra mer av, saker man kanske gjorde förr och saknar, eller saker man aldrig gjort men skulle vilja testa... så... here we go - Moppetlist v. 1.0:

 

- Gå på mer konserter.

Som barn/ungdom så såg en varenda artistuppträdande som satte sin fot inom skjutsbart avstånd som ett måste, allt skulle ses. Erika, E-type, Inner circle (tack Per!) och Günter, man hittade oss på första parkett. När Peace & Love sedan startade så tjatade jag på min bilburna väninna, och efter dess så var festivalen mer eller mindre obligatorisk.

Men efter att åren gått så blir man mer och mer bekväm; "Ska. Jag. Bo i tält??", "Orkar vi verkligen åka tiiiio miil??", "En fredagkväll?? Vad är det för fel på lördag eftermiddag??", "Oj, har du ingen barnvakt, tyyypiiiskt! Jag som såå gäärna ville resa mig från soffan, sminka mig och stå i köö."

När man väl kommer iväg så inser man dock att det faktiskt är rätt trevligt att vara uppe efter solnedgången, umgås med sina vänner och kanske kanske kanske vara riktigt busig och dricka ett glas vin...

 

- Besöka mer muséer och utställningar.

Kulturkarriären startade med zoobesök och ett dagens ris i lokaltidningen (vår lågstadieklass hade besökt, och tydligen demolerat, det lokala Framtidsmuséet) och fortsatte med de obligatoriska Cosmonova-besöken (högstadiet, för att motivera skolledighet för att åka på föräldrafri shoppingtur till Hufvudstaden) och estetvännernas skolprojekt (ja, jag har fortfarande dåligt samvete över att jag missade vännernas avslutande teateruppförande), men efter det så hände det inte så mycket mer.

Visst, det har besökts grafittiutställningar i övergivna skyddsrum, teater- och musikalföreställningar, och vännens knäpptysta konstutställning i Örebro, men allt det där andra då?? Det där som man alltid skjuter på framtiden, det som man lika gärna kan göra "imorgon". Det där som kanske "känns lite piiniit" ("Tänk om det bara är jag där...", "Kan man verkligen turista i sina egna hemtrakter??"), eller liite för dyrt ("Hundra spänn?! Det är ju en hel fika, med latte och varm macka!")... Allt kanske inte måste vara det bästa man någonsin sett, eller fullständigt begripligt, det kanske kan vara intressant ändå? ...och dessutom så brukar väl alla muséer av rang ha ett schysst fik nu för tiden va? ;)

 

- Gå mer på bio.

I tonåren så var det en fas då vi gick på det mesta som visades på den lokala biografen, den (vad man tyckte då) barske mannen i kassan till trots, och när det inte visades något på lantortsbiografen så begav man sig till grannbyns biograf. Nu för tiden så är det jag som är den barska tanten i biokassan, och film ser jag bara liggandes i sitt, oöppnade, fodral i den allt mer växande dvdhögen bredvid 20-tums tjock-tvn...

 

- Hitta på aktiviteter med vännerna.

Barn och tonåringar "leker" eller "gör saker", vuxna dricker kaffe, promenerar och shoppar. Sorgligt men sant.

Som liten så var man ute och lekte, klättrade i träd, badade, ritade, byggde lego, viftade med Barbies (Är det någon som kan minnas att man faktiskt LEKTE med dockorna? Byta kläder och möblera om dockhuset räknas inte.), spelade manicklar, cyklade, gungade och så vidare.

Dessa aktiviteter byttes sedan mot filmkvällar, sällskapsspel, discon, spionerande, tjuvringande, konserter, sminkdockor och klädutbyten, för att sedan smygfasas ut och landa i detta kaffande. Jag säger inte att jag inte uppskattar dessa kaffestunder, men vad hände på vägen?

Hur, och när, gick vi från Lego och att rita "Jordan Catalano" i små bläckhjärtan på alla skolböckerna till att sitta där med vuxenvällingen i det där liite för varma glaset? Klättra på sådan där vägg - hur svårt kan det vara egentligen? Eller man kanske skulle ta en sån där drejkurs tillsammans, är inte det lite "hipster"? Hantverk verkar ju vara rätt inne - syjunta någon??

 

- Träna.

Jag har tränat tidigare, tro det eller ej, men allt inom rimligt pendlingsavstånd är bara tråkigt (Ja, "springa" är inte en sport, det är vad man gör när man missat sista bussen hem!) eller för dyrt (Ni vet vilka ni är, 6000 kronors-gymmet!). Förslag?

 

- Renovera sommarstugan.

Jag har aldrig varit, och kommer aldrig att bli, Ernst - jag kan inte ens gå barfota utan att kliva på en geting, glasbit eller huggorm, men nu har vi ju den här sommarstugan. Stugan som morfar lade ner hela sin själ och hjärta, hur kan jag låta den förfalla? Nämn inte ens ordet "sälja" till mig, det existerar inte ens.

Allra helst så skulle jag nog vilja anlita ett par duktiga hantverkare, och bara stå där och kommendera lite, sådär som de gör i alla de där husrenoveringsprogrammen på TV8... eller var det Kanal 9?

Men eftersom det inte är ett alternativ, så får jag ta till plan... B? Min plånbok innehåller mest kvitton, men om jag uteslöt en del av mina "det är sent på kvällen, borde jag inte bara... köpa nåt innan jag går och lägger mig"-köp så borde jag väl få råd med några plankor och ett par spikar åtminstone... eller? Min omgivning verkar ju vara ganska så händig (åtminstone enligt Facebook), men dock rätt upptagen - jag kanske kan lura dem med gratis pizza och öl eller något, och sedan tvinga dem att lära mig snickeriets hemligheter??

 

- Resa (inrikes).

En av mina favoritplatser är på tåget, ett sånt där TiB-tåg (de gamla, små tågen, inte de nya, obekväma pendeltågen), där man med ett soundtrack i öronen och en bok i handen kan sitta och fantisera om de andra medpassagerarna. Jenny Diski skrev en hel bok om att bara hänga på tåg, att åka fram och tillbaka, låter perfekt i mina öron. Att man i vissa fall får umgås med sina favoritmänniskor när man klivit av, är ju ytterligare en bonus - ändå händer det allt mer sällan nu för tiden.

Det är nog den där bekvämligheten i soffan som spökar igen. Hur kan det vara så SVÅRT att resa på sig när man vet att belöningen är så stor?! Bara tågresan i sig borde ju vara nog, sedan får man träffa sina fina vänner, äta på nya restauranger, sova i bekvämare sängar/soffor (det KAN vara så att min 70-säng har 20 år på nacken, KAN vara så...), upptäcka nya städer etc, så varför reser man inte oftare?!